Religionsfriheten - En grundläggande mänsklig rättighet


 Ä
ven om samvetsfriheten - och följaktligen religionsfriheten - inte redan hade blivit föreskriven i FN:s universella deklaration om mänskliga rättigheter, skulle det ändå vara en grundläggande mänsklig rättighet som i sig inte kan delas eller separeras från rätten att leva. Det innebär respekt för livet. I ett civiliserat och intellektuellt utvecklat samhälle borde moral, etik och även rent sunt förnuft vara tillräckligt för att människor och nationer skall acceptera varandras övertygelser och olikheter.

Olyckligtvis har mörka krafter som antingen lever kvar som en rest av gamla förvirrade ideer eller genom myter om extrema trosriktningar som skapar främlingskap - under senare år ökat sina verbala, rättsliga och t.o.m fysiska angrepp mot meningsriktningar vars enda fel är att de tror annorlunda eller relativt sett är minoriteter.

I evangeliet står det “nåde den som syndar”. Synden ligger inte i att det finns grupper som tror annorlunda än andra eller minoriteter som kämpar för sin specifika identitet. Synden är att intoleransen fördolt eller öppet försöker krossa den andliga friheten eller försöker begränsa samvetsfriheten till en mycket snävt begränsad sfär.

I ett sådant sammanhang får de internationella rättsliga mekanismerna en avgörande betydelse. I första hand utgör de moraliska referenspunkter men framför allt fungerar de som redskap för självförsvar för alla meningsriktningar som kämpar mot varje form av intolerans.

Det måste också betonas att inom den internationella rätten får varje rättsligt dokument som antas på internationell nivå omedelbar prioritet över alla nationella dokument oberoende av om det gäller lagar, förordningar eller domstolsbeslut.

Det är hög tid för nationerna att sluta underteckna internationella dokument med en hand medan den andra handen förkastar dem på värsta tänkbara olagliga och omoraliska sätt.

Det är dags att den vanlige medborgaren inser att han kan försvara sina rättigheter med stöd av internationella, Europeiska och andra överenskommelser.

Utgivarna av detta häfte har därför sammanställt ett användbart hjälpmedel. Denna publikation är en renodlad och praktiskt användbar vägledning som kommer att visa sig vara mycket värdefull för människor av alla övertygelser, trosläror, bekännelser och religioner. De troende inom så kallade minoritetsreligioner kommer att finna vägar att kunna försvara sig på. De som tillhör andra meningsriktningar kan använda den för att praktiskt uttrycka sin aktiva solidaritet.

Det faktum att detta häfte är publicerad av ett undersökningsteam scientologer i samarbete med religions- och människorättsorganisationer innebär att det framstår som ett exempel på en gemensam rättighet som delas av alla trosriktningar. Scientologikyrkan - som jag inte tillhör - har samma rätt som vilken som helst annan religion. Dess övertygelser är skyddade genom varje objektiv definition av begreppet mänskliga rättigheter.

Vägen till upplysning är fortfarande lång och mödosam. Varje steg framåt, varje utveckling kommer att ha sin betydelse. Låt oss därför visa vaksamhet, solidaritet och gemenskap. Om vi inte gör det kommer begrepp som ekumenik och tolerans att fortsätta vara tomma ord.

Professor Francis Dessart, fil.dr. • Ordförande, Rådet för mänskliga rättigheter och religionsfrihet Permanent IAEWP-representant i UNESCO. • Världsakademin för konst & vetenskap (WAAS)




| Föregående | Ordlista | Innehåll | Nästa |
| Undersökning | Relaterade sajter | Boklåda | Hem |

Supported Sites
Scientology Groups · Reviews for “The Church of Scientology” · Scientology: The Doctrine of Clarity · Allexperts Scientology Q&A · Religious Tolerance: Scientology · Description of the Scientology Religion · Scientology (CESNUR) · Scientology · Scientology Handbook · Scientology Religion · What is Scientology?

humanrightsofficer@scientology.org

© 1999-2004 Church of Scientology International. Alla rättigheter förbehållna.

För varumärkesinformation